År 270 föddes i staden Patara en liten gosse som kom att hetas Nikolaus. Hans familj var förmögen vilket ju är en lämplig förutsättning för den givmildhet han senare visar prov på, Nikolaus växte upp och blev så småningom utnämnd till biskop i staden Myra. Biskop Nikolaus levde i en svår tid för de kristna. De härskande romarna förföljde de kristna alltifrån år 303. Nikolaus fick dock behålla livhanken och dog lugnt och stilla den 6 december år 347. Detta datum bär än idag hans namn i vår svenska almanacka. 

Nikolaus blev sjöfararnas beskyddare.  På väg till kyrkomötet i Nicea år 325 räddade han det skepp han själv och ett antal andra delegater befann sig på undan en fruktansvärd storm. Mängder av kyrkor i europeiska hamnstäder helgades åt honom.

Förutom att vara sjömännens speciella skyddshelgon kom Nikolaus i Frankrike att bli skolbarnens beskyddare. Redan under medeltiden brukade man vid terminslutet före jul uppföra legendspel i skolorna, och de förlades då till Nikolausdagen, den sista läsdagen före jul. Då kunde det vara bra att träffa sitt skyddshelgon. Alltså firade han med ett utklädningståg i skolan. Någon vuxen uppträdde i full biskopsornat och med den angenäma rollen att dela ut beröm och godis åt sedliga, flitiga och snälla elever. Det rörde sig ofta om äpplen och vetebullar.

På många håll levde Nikolaus vidare alltjämt utstyrd som en ståtlig och långskäggig biskop med mantel och mitra men med namnet "julgubbe", på tyska Weihnachtsmann, i England, Santa Claus. Mest ursprunglig är Sankt Nikolaus i nederländsk tradition. och det var antagligen därifrån som han exporterades till USA, där Santa kan följas tillbaka till holländarna i Nya Amsterdam i New York. I Holland, liksom på en del andra håll, är Nikolauspresenterna fortfarande knutna till hans helgondag den 6 december.

Han blev efter sin död helgonförklarad och var bland annat barnens speciella skyddshelgon. Han blev känd i Sverige under mitten av 1800-talet genom import av julpynt m.m. och fick sitt namn från folktrons tomte.

Det svenska ordet tomte har med ordet ”tomt” i betydelse av gårdsplats att göra. Men den moderne julklappstomten har inget kvar av gårdstomtens lynnighet och makt.

Vår bild av tomten har formats genom julkort och teckningar från slutet av 1800-talet och framåt – särskilt genom Jenny Nyströms tomtefigurer. Ibland är hennes tomte rödklädd som Sankt Nicolaus, ibland gråklädd som vår gamle gårdstomte.
Traditionellt är tomten ensamstående och av manligt kön. Men genom bl. a. Elsa Beskows sagor uppstod den idogt arbetande tomtefamiljen med tomtemor och nissar/stinor.

                                                                                                                Tillbaka