En av de första julgranarna vi känner till var klädd med saffranskringlor. Den stod hos familjen Vrede-Sparre på Stora Sundby och året var 1741.
Första gången vi kan läsa om en julgran med ljus i är i ett brev från grevinnan Anna Margareta Sparre på Trestens gård i Västergötland år 1817.
Hon skrev: ”I går afton var för barnen här mycken glädje a färde. Ann Charlotte hade satt ett träd av granris eller snarare sagt en liten gran, och där uti fullt med små vaxljus därtill stöpta, och däremellan konfekt och russin hängande i trådar. Detta stod mitt på julbordet. När allt var tillreds bådades barnen in i förmaket. Där var kalaset och glädjen lyste utur allas ögon.”

Julgransseden har vi som så många andra jultraditioner lånat från Tysklan. I Sydtyskland och Schweiz omtalas smyckade julträd från slutet av medeltiden. Den ”riktiga” julgranen med ljus nämns på 1660-talet i Pfalz.

Till en början var det mindre bordsgranar eller julbuskar, också kallade Mose buskar, som vi använde. Innan julgranen gjorde sitt intåg i Sverige förekom det vid jul en sed att markera helgen genom att på gårdsplan placera några stänger, som vanligen bestod av granar, men med skalade stammar och endast en toppruska kvar. Så kanske julgranen haft sina svenska föregångare fast i en annan form.

Från mitten av 1700-talet förekommer granen hos en del adelsfamiljer och från 1800-talets mitt var den ganska vanlig hos städernas borgare. Först vid 1800-talets slut blev granen en mera allmän sed i landet. Seden att resa kommunala julgranar började på 1920-talet.

År 1882 fick den första granen i världen elektrisk belysning på Edison Electric Company i USA. Men det skulle dröja långt in på 1900-talet innan gemene man köpte elljusbelysning till granen.

Tillbaka