Första söndagen i advent inleds kyrkans år. Från början var adventstiden en sträng och allvarlig bot- och försakelseperiod, som också kallades "julfastan". Detta faktum påminns vi än idag om genom den violetta skruden i kyrkan andra t.o.m. fjärde söndagen i advent, samt genom regeln att lägga lutfisken i blöt på Annandagen den 9 december. Lutfisken är av tradition fastemat. Under julfastan skulle man vara återhållsam med mat, dryck och festligheter av olika slag.
I bondesamhället var advent framför allt en tid av lugn och samling inför den stundande julhelgen. Alltför bullrande och störande utearbete var under adventstiden förbjudna. Istället höll man sig till de lugnare sysslorna vid gården.
Advent av latinets adventus är kyrkans ord för "ankomst" eller "väntan"och den som skall komma är Jesus, vars födelsefest vi firar den 25 december. Det var viktigt att inte ta ut julen i förskott, något som gällde alla de fyra adventsveckorna och adventssöndagarna. I äldre tider var första söndagen i advent inte någon särskild dag, men efter hand har den blivit extra högtidlig, ett slags "lille jul". Denna förändring har dock skett på senare tid.
I kyrkorna är gudtjänsten på första söndagen i advent fylld av hoppfull förväntan och glädje. Man sjunger psalmer som "Bered en väg för Herran" och "Hosianna" och överallt finns det tända ljus. Det är en stämning av glädje och fest som omger kyrkans nyårsdag, något som säkert bidragit till att första söndagen i advent håller på att bli en av våra största kyrkodagar.
Många av de seder vi av tradition förknippar med advent, är i själva verket 1900-tals produkter. Dit hör adventsstaken, som förekom i Sverige för första gången 1934, kalendern och stjärnan. Den numera spridda varianten av adventskalendern är Radiohjälpens adventskalender. Radion började 1956 att sända sina adventskalenderprogram och 1960 följde TV:n efter. Adventssöndagarna med sina fyra ljus är ett sent bruk som lanserades först på 1920 - 1930 - talen. Advent symboliserar för oss nedräkningen inför julens ankomst, ljusets och framtidshoppets högtid.
I början av 1700-talet grundade greven Nicolaus Ludwig von Zinzendorf på sitt gods en församling, vars medlemmar senare blev kända under namnet herrnhutare. I en av deras skolor kom en av lärarna på idén att göra ett slags stjärna, i vilken det fanns plats för en lampa. Med denna skulle man smycka skolan under adventstiden. En bokhandlare såg stjärnan och de ekonomiska möjligheter, som var förenade med den. Han konstruerade en stjärna med avtagbara spetsar för att man lätt skulle kunna förvara den. Denna var lättsåld och en liten hemindustri utvecklades för dess tillverkning. Efter första världskriget gjorde hans son en förbättring av stjärnan, så att man nu kunde vika ihop den. Den nya modellen var litet plattare än den äldre och lämpade sig bättre att hänga i fönstret. Detta är den modell, som vi känner i Sverige också. Tillbaka
